onsdag 20 augusti 2014
Nystart
När man känner att man inte är nöjd med var man befinner sig i livet är det verkligen så enkelt att man kan bestämma sig för att göra en ändring?
Om allting inte är som man vill ha det kan man då verkligen påverka allting som man inte är nöjd med?
Nja, det kan nog bli svårt då livet inte är enkelt.
Men man kan ju ändra det som går att ändra.
Jag har bestämt mig för att inte längre må dåligt över saker som jag inte kan påverka. Saker som andra människor gör som jag inte kan göra någonting åt.
För den första gången på väldigt länge känner jag mig äntligen som mig själv.
Om det gör att jag uppfattas som egoistisk, må så vara.
Jag vet om att jag inte bara är Jenny utan jag är även mamma. Mina barn kommer alltid hamna i första hand. Beslut som jag fattar som andra inte kan förstå sig på handlar om att jag försöker göra saker bättre för dom. Allting i mitt liv sedan de föddes har handlat om dom. Men nu tar jag mig friheten att tänka bara på mig själv vissa dagar.
De dagarna får mig att må väldigt bra. Personer som jag träffat mycket det senaste tiden får mig att må väldigt bra.
Jag säger hejdå till mitt gamla jag och blickar framåt till den nya och förbättrade Jenny 2.0
Om allting inte är som man vill ha det kan man då verkligen påverka allting som man inte är nöjd med?
Nja, det kan nog bli svårt då livet inte är enkelt.
Men man kan ju ändra det som går att ändra.
Jag har bestämt mig för att inte längre må dåligt över saker som jag inte kan påverka. Saker som andra människor gör som jag inte kan göra någonting åt.
För den första gången på väldigt länge känner jag mig äntligen som mig själv.
Om det gör att jag uppfattas som egoistisk, må så vara.
Jag vet om att jag inte bara är Jenny utan jag är även mamma. Mina barn kommer alltid hamna i första hand. Beslut som jag fattar som andra inte kan förstå sig på handlar om att jag försöker göra saker bättre för dom. Allting i mitt liv sedan de föddes har handlat om dom. Men nu tar jag mig friheten att tänka bara på mig själv vissa dagar.
De dagarna får mig att må väldigt bra. Personer som jag träffat mycket det senaste tiden får mig att må väldigt bra.
Jag säger hejdå till mitt gamla jag och blickar framåt till den nya och förbättrade Jenny 2.0
måndag 28 april 2014
En helt ovanlig måndag
Tillbaka ännu en måndag på jobbet. Tiden har verkligen gått fort sedan jag började jobba här. Har inte hunnit med att skriva ett enda inlägg... Eller kanske helt enkelt ska erkänna att jag inte haft någon direkt lust att skriva. Har haft fullt upp med en massa annat.
Idag är det ingen vanlig måndag för idag börjar jag som trafikledare. Ingen direkt större skillnad från det jobb som jag tidigare gjort förutom att man även pratar med chaufförer och centraler istället för att bara prata med kunder som vill beställa resor. Skönt att känna att man inte bara utför monotont arbete med samma saker hela tiden. Visserligen kanske man inte ska säga att det är enehanda arbete att ta emot beställningar eftersom det är så många olika personer som ringer in... ;)
Det är mycket som har hänt sedan jag sist skrev, vet inte hur mycket som jag kommer få med här.. Ska väl i alla fall försöka uppdatera lite grann..
Senast nu i helgen som varit var vi och firade min kära syster som fyllt 30 år. Det är konstigt det där att alla runt omkring en blir äldre men själv håller man sig i samma ålder. ;) Det var i alla fall väldigt trevligt med väldigt god mat. Hon hade fixat o donat så bra. Supertrevligt att träffa släkten i det fina vädret :P
Nu ska jag väl försöka att jobba lite. Men ska försöka att skriva lite oftare...
PoK så länge...
Idag är det ingen vanlig måndag för idag börjar jag som trafikledare. Ingen direkt större skillnad från det jobb som jag tidigare gjort förutom att man även pratar med chaufförer och centraler istället för att bara prata med kunder som vill beställa resor. Skönt att känna att man inte bara utför monotont arbete med samma saker hela tiden. Visserligen kanske man inte ska säga att det är enehanda arbete att ta emot beställningar eftersom det är så många olika personer som ringer in... ;)
Det är mycket som har hänt sedan jag sist skrev, vet inte hur mycket som jag kommer få med här.. Ska väl i alla fall försöka uppdatera lite grann..
Senast nu i helgen som varit var vi och firade min kära syster som fyllt 30 år. Det är konstigt det där att alla runt omkring en blir äldre men själv håller man sig i samma ålder. ;) Det var i alla fall väldigt trevligt med väldigt god mat. Hon hade fixat o donat så bra. Supertrevligt att träffa släkten i det fina vädret :P
Nu ska jag väl försöka att jobba lite. Men ska försöka att skriva lite oftare...
PoK så länge...
fredag 14 februari 2014
Dags igen...
Då kanske det var dags att börja skriva här igen. På ett sätt känns det som om ingen tid passerat sedan jag skrev sist men på ett annat sätt känns det som flera år. Vissa dagar känner jag mig helt enkelt hundra år gammal. Men ska inte skriva om det nu, tänkte fokusera på det mer positiva. I alla fall just idag.
Den 13e Januari i år så började jag på ett nytt jobb. Kändes hur konstigt som helst att jag skulle börja jobba igen men det kunde helt enkelt inte blivit bättre. De människor som jag har träffat där får mig att må så otroligt bra! Vissa mer än andra. Att man ibland kan träffa människor som nästan omgående får en egen plats i hjärtat är ju helt otroligt! De personer som jag nu har umgåtts med nästan dagligen får mig att må så otroligt! Att träffa dom kan få en kass dag att omvandlas till en dag med skratt istället för gråt. Jag hoppas och tror att de känner samma sak som jag. Vissa personer känns som mina själsfränder. De har upplevt samma saker och jag behöver inte ens alla gånger sätta ord på vad jag känner. Jag hoppas om ni läser det här tar det till er och känner er träffade, jag hoppas ni vet vilka ni är!
Kanske ska skriva om vart det är jag har börjat och vad det är jag ska hålla på med.
Landstinget/Östgötatrafiken ska öppna upp en egen beställningscentral i regionen. Där kommer jag att sitta och ta emot beställningar på allt möjligt. Bland annat färdtjänst och sjukresor.
Men åter till människorna som jag jobbar med. Det är ett helt underbart gäng. Men jag har hittat den gruppen där jag känner mig riktigt hemma. Känns som om vi har känt varandra i flera år inte i ett par veckor. Det är bl. a "drottningen", "hertiginnan", "bruuschan" och "kompiiiisen".
Vi kommer dra igång allting på riktigt den 1e Mars. Det är då alla telefonsamtal kommer ledas till oss från de som har hand om det idag. Så min första "riktiga" arbetsdag kommer att vara den 2e Mars.
Innan dess ska vi hinna med fler trevliga "utbildningsdagar" samt även en kick-off! Det sistnämnda tror jag kommer bli riktigt trevligt.
Det var allt för den här gången men ska som sagt försöka att börja skriva lite igen.
PoK så länge...
Den 13e Januari i år så började jag på ett nytt jobb. Kändes hur konstigt som helst att jag skulle börja jobba igen men det kunde helt enkelt inte blivit bättre. De människor som jag har träffat där får mig att må så otroligt bra! Vissa mer än andra. Att man ibland kan träffa människor som nästan omgående får en egen plats i hjärtat är ju helt otroligt! De personer som jag nu har umgåtts med nästan dagligen får mig att må så otroligt! Att träffa dom kan få en kass dag att omvandlas till en dag med skratt istället för gråt. Jag hoppas och tror att de känner samma sak som jag. Vissa personer känns som mina själsfränder. De har upplevt samma saker och jag behöver inte ens alla gånger sätta ord på vad jag känner. Jag hoppas om ni läser det här tar det till er och känner er träffade, jag hoppas ni vet vilka ni är!
Kanske ska skriva om vart det är jag har börjat och vad det är jag ska hålla på med.
Landstinget/Östgötatrafiken ska öppna upp en egen beställningscentral i regionen. Där kommer jag att sitta och ta emot beställningar på allt möjligt. Bland annat färdtjänst och sjukresor.
Men åter till människorna som jag jobbar med. Det är ett helt underbart gäng. Men jag har hittat den gruppen där jag känner mig riktigt hemma. Känns som om vi har känt varandra i flera år inte i ett par veckor. Det är bl. a "drottningen", "hertiginnan", "bruuschan" och "kompiiiisen".
Vi kommer dra igång allting på riktigt den 1e Mars. Det är då alla telefonsamtal kommer ledas till oss från de som har hand om det idag. Så min första "riktiga" arbetsdag kommer att vara den 2e Mars.
Innan dess ska vi hinna med fler trevliga "utbildningsdagar" samt även en kick-off! Det sistnämnda tror jag kommer bli riktigt trevligt.
Det var allt för den här gången men ska som sagt försöka att börja skriva lite igen.
PoK så länge...
tisdag 26 november 2013
Så mycket bättre... Inte!
Den som säger att det bara är att kämpa sig igenom det och att man snart kommer känna sig bättre har nog aldrig känt riktig sorg. Det är ingenting som någonsin blir bättre. Det blir väl lite lättare att hantera det men det blir definitivt inte bättre.
Den ena dagen man vaknar kan man känna sig nästan "normal" tills något händer och helt plötsligt känns det som om man slits mitt itu. Som om man helt plötsligt har ett hål mitt i kroppen som man på något sätt måste hålla ihop. Nästa dag när man vaknar så börjar allting om igen. Antingen så känns det hemskt redan när man vaknar eller så gör det inte det. Men man vet att man i alla fall inte kommer kunna gå en hel dag utan att känna av det där hålet mer eller mindre.
Jag förstår inte hur de som råkar ut för det här med sitt första barn orkar med. Hur motiverat man då sig själv att ta sig upp ur sängen på morgonen? Jag har trots allt två friska och helt underbara barn. Men ändå så är det något som saknas och som alltid kommer göra det. Det spelar ingen roll vad någon säger. Det kommer aldrig bli bättre. Kanske lättare men inte bättre.
Jag förstår att det är svårt för er runt omkring att veta vad ni ska säga. Men vissa gånger är det faktiskt bättre att inte säga något alls. Jag förstår att ni försöker vara "peppande" och medkännande men det blir faktiskt väldigt fel ibland.
Ni som säger att det blir lättare ju mer man pratar om det. Ibland tror jag nästan ni säger det på grund av sensationslystnad. Vi har berättat det vi känner för, vill vi berätta mer så gör vi det.
För min egen del så klarar jag inte av att se andra gravida, mammor eller pappor med barnvagnar eller bebisar. På grund av detta så undviker jag vissa situationer. Det har även gjort att jag undvikit och undviker vissa personer i min omgivning. Vilket får mig att känna mig hemsk. Det är ju inte ert fel att det som hände har hänt. Men jag klarar helt enkelt inte av att träffa er. Jag är jätteglad för er skull men jag klarar helt enkelt inte av att träffa er öga mot öga, då skulle jag gå sönder.
Nu är det snart dags för jul och då kommer ännu ett sånt datum som är så jobbigt. Max var beräknad på Julafton. Vi visste ju ganska tidigt att han inte skulle komma då utan att han redan skulle finnas hos oss då. Men det fanns inte en tanke på att han skulle finnas enbart i våra hjärtan.
Den ena dagen man vaknar kan man känna sig nästan "normal" tills något händer och helt plötsligt känns det som om man slits mitt itu. Som om man helt plötsligt har ett hål mitt i kroppen som man på något sätt måste hålla ihop. Nästa dag när man vaknar så börjar allting om igen. Antingen så känns det hemskt redan när man vaknar eller så gör det inte det. Men man vet att man i alla fall inte kommer kunna gå en hel dag utan att känna av det där hålet mer eller mindre.
Jag förstår inte hur de som råkar ut för det här med sitt första barn orkar med. Hur motiverat man då sig själv att ta sig upp ur sängen på morgonen? Jag har trots allt två friska och helt underbara barn. Men ändå så är det något som saknas och som alltid kommer göra det. Det spelar ingen roll vad någon säger. Det kommer aldrig bli bättre. Kanske lättare men inte bättre.
Jag förstår att det är svårt för er runt omkring att veta vad ni ska säga. Men vissa gånger är det faktiskt bättre att inte säga något alls. Jag förstår att ni försöker vara "peppande" och medkännande men det blir faktiskt väldigt fel ibland.
Ni som säger att det blir lättare ju mer man pratar om det. Ibland tror jag nästan ni säger det på grund av sensationslystnad. Vi har berättat det vi känner för, vill vi berätta mer så gör vi det.
För min egen del så klarar jag inte av att se andra gravida, mammor eller pappor med barnvagnar eller bebisar. På grund av detta så undviker jag vissa situationer. Det har även gjort att jag undvikit och undviker vissa personer i min omgivning. Vilket får mig att känna mig hemsk. Det är ju inte ert fel att det som hände har hänt. Men jag klarar helt enkelt inte av att träffa er. Jag är jätteglad för er skull men jag klarar helt enkelt inte av att träffa er öga mot öga, då skulle jag gå sönder.
Nu är det snart dags för jul och då kommer ännu ett sånt datum som är så jobbigt. Max var beräknad på Julafton. Vi visste ju ganska tidigt att han inte skulle komma då utan att han redan skulle finnas hos oss då. Men det fanns inte en tanke på att han skulle finnas enbart i våra hjärtan.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)