Har varit lite lat

Jag vet att det har gått en hemskt lång tid sedan mitt senaste inlägg. Men det har varit fullt upp här med födelsedagar och firanden till höger och vänster. Eller så kanske jag inte ska skylla på det utan vara helt ärlig och säga att jag helt enkelt inte har haft någon lust. Jag vet att det låter tråkigt men det är väl så nära sanningen som man kan komma. Det har varit lite mycket nu ett tag med både Mickes 30 års dag och Hannas 1 års kalas. Och där emellan har det väl varit lite väl mycket vardag med det tjafs som kommer med vad det innebär att vara småbarnsföräldrar.

Men ska väl börja från början och göra en sammanfattning om tiden som den här frånvaron har innefattat.

Först fyllde ju som sagt Micke 30. Hipp Hipp Hurra för honom! :P Vi hade lite fest/kalas här med både släktingar och vänner. Jag hade ju försökt rodda och få hit Mickes syskon från Värmland, och det hela slutade med att hans ena bror med fru kom. Ett tag var hela huset fullt med folk, men framåt kvällen började det lugna ner sig. Jag hade t.o.m. ordnat så att vi hade barnvakt till kidsen över natten. Så det blev väldans lyxigt för vår del bara det. Så deras mormor var här och hämtade dem. Efter det blev det lite öl, cider och SingStar - tjejerna mot killarna. Och vi tjejer dominerade det, killarna fick till slut spela på lätt och vi på hård, ändå så vann vi stort :D Tiden gick alldeles för fort, innan vi visste ordet av var det dags att gå och lägga sig. Ett försenat tack till alla inblandade för trevligt sällskap och för de presenter som han fick. Tatueringen/tatueringarna som han önskade sig ska han göra nu den 26e februari. Ska försöka följa med och ta lite bilder...

Sedan gick det vanliga vardagar och sedan var det dags för Hannas ett års kalas. Helt otroligt att det redan är ett år sedan som hon kom till världen! Det känns det verkligen inte som. Och dessutom så känns hon fortfarande så liten mot hur Benjamin kändes när han var ett. Hon går inte ännu men hon kryper (eller vad man ska kalla det) fort som blixten. :) Har inte en enda lugn stund nu om dagarna.

Efter det blev vi sjuka. Och det med besked. Det hela började med Benjamin, feber som var över 40 grader och som inte ville ge med sig. På grund av den blev han så hängig att han inte orkade att varken äta eller dricka. Snacka om att man blir orolig som förälder när ens barn är sjuka. När han inte vill äta, då är han verkligen sjuk. Han äter ju mer än vad vi gör annars. Men till slut, efter flertalet besök till VC fick vi iallafall penicillin till honom då han hade utvecklat grav öroninflammation på ena sidan. Mitt i allt detta så blev även jag sjuk och efter en tripp till doktorn för min del så fick jag också medicin då jag hade dubbelsidig lunginflammation. Och som om det inte räckte så fick/hade Micke bihålsinflammation. Usch och fy kan jag säga för allt detta samtidigt. Det var bara Hanna som klarade sig lindrigt undan med lite hostande och lite körig mage.

Nu har vi i alla fall börjat att komma in i vardagen igen. Micke jobbar, Benjamin går på dagis, jag och Hanna är hemma och myser. I alla fall i den mån det går. Det är mycket som ska göras under tiden som man är hemma och är föräldraledig. Det borde egentligen heta att man "föräldrajobbar" eftersom man inte på något sätt är ledig. Man städar, tvättar, lagar mat, matar, byter blöja och en hel massa annat. Och sen när man gjort allt det där så är det bara att börja om igen :D Men det är helt klart värt det. Tror att jag kommer sakna att gå hemma lite grann när jag väl ska börja jobba. I Augusti är det ju dags för inskolning av Hanna, måtte tiden dit gå långsamt.

P o K så länge...