Tisdag

Det känns som om den här dagen kommer bli väääldigt lång. Det har hänt något med min rygg, vet inte vad men ont gör det. Känner mig som en gammal gumma idag. Inte blir det bättre av att jag har en liten som gärna inte kan ta sig upp och ner för trappen på egen maskin. Får väl se, blir det inte bättre tills i morgon får jag väl ringa VC och se om det är något som hänt med den.

Har än en gång varit dålig på att uppdatera här. Men det känns som om man inte har så mkt att skriva om. Det känns som om alla dagar är lika dana. Snart kommer jag väl i alla fall ha mera tid att skriva här då sonen börjar på dagis i nästa vecka. Han har växt alldeles för fort! Det känns som om det var igår han bestämde sig för att komma ut och nu är han redan över ett år och ska börja på dagis. :P Det ska bli så roligt att se honom utvecklas så som dom gör när de befinner sig kring andra barn. Jag var på informationsträff på förskolan igår. Det var verkligen jättefina lokaler och trevlig personal. Där kommer han nog att ha det bra om dagarna. Det kommer säkert kännas jobbigt att lämna honom men det är ju främst för hans skull som han ska börja nu, ju längre man väntar desto jobbigare blir det ju. Sen kan ju mamma faktiskt behöva lite egentid nu innan nummer 2 kommer. Plus att det är ju smidigt att kunna ha honom på dagis när jag ska på alla kontroller i slutet. :D

På tal om det. Igår jag in i vecka 18. Det känns som om tiden flyger fram, och på ett annat sätt känns det som om det är hur länge som helst kvar. Men om bara två veckor ska jag ju få se den lille/lilla igen då det har blivit dags för UL. :D Det om något ser jag verkligen fram emot. Hoppas att den lille/lilla samarbetar så det går att se vad det är som ligger och skvalpar runt där inne. Det skulle ju vara roligt med en liten tjej så vi har en av varje. Men så länge bebisen är frisk så spelar det faktiskt ingen roll.
Det känns som om jag är mer nervös den här gången än när jag väntade Benjamin. Antingen så beror det väl på Missfallet som vi drabbades av emellan, eller så är det minnet som spelar mig ett spratt. Jag var säkert supernojjig när det gällde honom också. :P

Nehej, nu är det väl dags att försöka få i sig lite frukost så att man orkar något idag.
Jag hoppas på att det i alla fall kan vara uppehåll så jag och sonen kan ge oss ut och gå en sväng med vagnen men vi får väl se hur det blir.

P o K så länge...