Jag vet inte var jag ska börja någonstans... Hela den här veckan har varit helt konstig.
Det började i måndags när B ramlade på dagis och slog axeln ur led. Då blev det ett besök till US i Linköping. Sedan på natten vaknade jag av att han var ledsen och trodde att han hade ont i armen. Men när jag kommer in i hans rum så låter det som om han inte får någon luft. Då det har hänt ett par ggr förut och BVC har misstänkt krupp så tar jag upp honom i famnen och tror att det ska gå över. Men när en halvtimme har passerat och det inte blivit ett dugg bättre så går jag in med honom i vårt sovrum och väcker sambon som får ta över honom i sitt knä och jag ringer 112. De skickar en ambulans och vi får åka in till barnakuten på US i Linköping igen. Som tur var så kunde min mamma komma hem till oss och ta hand om H som sov i godan ro. När vi äntligen kom hem igen runt halv tre på natten så tyckte att det var ett ypperligt tillfälle att vara vaken med sin mamma. Det tyckte inte jag! Så det blev inte många timmars sömn den natten.
Tisdagen gick förbi som i dimma, kände mig som en zombie.
Sedan blev det onsdag och jag var om möjligt ännu tröttare men det var bara att bita ihop och leka med barnen så gott det gick. Sedan hände sak nr 3. B gick upp och ställde sig i sin systers Micki Lära-Gå-Vagn, lutade sig framåt mot handtaget och fick hela vagnen att vippa och ramlade rakt ner i golvet och landade på sin mun. Vilket resulterade i två framtänder som hamnade längre in än vad som vad tänkt från början och ett besök till tandläkaren.
Efter det hade vi hoppats på att få ha det lite lugnt. Men inte då.
Igår kväll när jag gav H hennes kvällsmat så kräktes hon upp nästan allting i flera stötar rakt över oss båda. Sedan var hon superledsen hela kvällen och större delen av natten och kunde inte komma till ro och sova. Sedan när det var dags för nattmålet så hände samma sak igen. Kräks över hela mig och i vår säng :S Sedan somnade hon iallafall. Så imorse var det jag som ringde till BVC, vår sköterska där tror att hon har fått maginfluensa. Så nu blir det att försöka få i henne lite vätskeersättning och samtidigt försöka få henne att äta lite mat och se om hon får behålla det.
Känner mig som en urvriden trasa. Men det var vår vecka det.
P o K så länge...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar