Onsdag

Idag blev det verkligen en helt vanlig morgon hos oss. Så fort Benjamin hörde att Pappa åkte iväg med bilen kom han smygande och ville krypa ner i sängen. Där låg han och myste med mig en timme ungefär, vilket jag är väldigt tacksam för.

Idag är det tredje dagen för mig på Dukan dieten och den här morgonen har verkligen börjat bättre än gårdagen. Igår morse hade jag huvudvärk och mådde så illa så jag kräktes. Men det kunde ju faktiskt hända. Eftersom den första fasen handlar om att man renar sin kropp så kan den ju reagera på lite konstiga sätt. Jag har i alla fall inte haft något som helst sötsug under de här dagarna, vilket jag räknar som en framgång. Annars så brukar jag vara världens godisråtta. Vi får hoppas att detta håller i sig. Det är snarare så att jag längtar till nästa vecka då jag får tillsätta grönsaker varannan dag. Jag och sambon diskuterade lite kring maten igår. Lunch och kvällsmat går ju faktiskt bra att äta utan några som helst kolhydrater. Men till frukost känns det konstigt att inte äta någon typ av bröd. Det är ju något som man alltid har ätit, och nu vet jag inte riktigt vad jag ska äta till frukost. Känns så tråkigt att bara äta lätt-yoghurt, keso och ägg. Men det kanske blir roligare sen när man får tillsätta lite frukt i yoghurten. Just nu känns det i alla fall bra. De andra dieterna som jag har testat gjorde att man var superhungrig i princip hela tiden. Men nu känns det precis som vanligt, om man kan kalla det så. Och ändå så har jag själv sett lite skillnad på kroppen, speciellt magen.

Idag ska i alla fall jag och barnen ta en tripp till affären och inhandla lite mer kött, kyckling och lite andra saker. Annars har vi inte så mkt inplanerat. Det är dags för Benjo att börja gå på dagis igen nästa vecka så den här veckan tar vi det lugnt och försöker komma in i rutinen med att gå och vid en viss tid och att gå och lägga oss vid en viss tid. Benjamin har ju krånglat lite vid nattningen till och från nu i ett par veckor. Han springer upp flera gånger, det är nästan som om han vill kontrollera att vi fortfarande är kvar. Varje gång vi går upp och lägger honom igen så säger han, "mamma/pappa inte åka nånstans". Så jag vet inte om det kanske är en kvarleva från när jag var sjuk och var borta hemifrån i flera dagar i två olika omgångar. Eftersom vi fortsätter att vara konsekventa och bara går upp o lägger honom igen så får vi väl hoppas att det snart "går över".