Vet inte riktigt hur mycket man ska dela med sig på en offentlig blogg egentligen. Men det är väl kanske helt upp till den som skriver. Och om jag inte skulle berätta allting som hänt så känns det inte som om det vore någon idé att skriva något alls. so here goes....
Vi har fått reda på att vi väntar tillökning, eller vi har vetat om det ett tag. Det har varit mycket diskussioner hit och dit hur vi ska göra då vi redan har två underbara barn. Men till slut kände jag att jag inte skulle klara av att genomgå en abort. Inte med tanke på det hemska som hände i oktober förra året. Ni som inte har hängt med sedan så långt tillbaka så fick jag missfall då. Ganska hemskt, slutade med en skrapning efter över e
tt dygn med smärta och blod...
Så nu är det en nytt litet liv inuti min mage och allting var frid och fröjd. eller?
På midsommarafton när vi som vanligt kom hem till min farmor (en tradition som vi har varje år) började det att störtblöda. Det kom på allting. Trevlig midsommarafton för min del som inte hade några byxor som jag kunde ha på mig... Det kom alltså på kläderna och i badrummet. Min stackars farmor fick nog en chock (vi som inte ens berättat för någon än att jag var gravid) Jag stortjöt i en timme och sen fick jag samla mig eftersom vi hade med oss barnen. Ringde till Gyn på US som sa att det bara var att avvakta och sedan komma in om det blev värre eller om blödningen inte slutade. Dagen därpå blödde det fortfarande så vi åkte in. Döm av min förvåning när gynläkaren säger att hjärtat slår så fint och att allting med fostret ser bra ut... :O Hon kunde inte förklara vad det var som blödde men jag skulle ta det lugnt och återkomma om det blev samma sak igen, just då hade blödningen självklart slutat.
Vecka därpå startade och det började blöda igen. Fick återigen åka in till gyn som nu kunde konstatera att blödningen kom från moderkakan och att jag har partiell placenta previa. För er som inte vet vad det är så är det att moderkakan ligger för en bit av förlossningskanalen. Troligtvis kommer detta att växa bort. När livmodern växer så kommer den med största sannolikhet att dra med sig moderkakan "uppåt". Vilket jag hoppas på!! Men det är sånt som kommer märkas. Nästa gång jag ska in på RUL är 20e augusti, då är jag i vecka 22. Ligger moderkakan då kvar i samma läge måste jag in på ytterliggare kontroll i vecka 32. Men det är väl sånt som vi kommer att märka..
Annars så mår jag väl ganska så bra. Inget illamående längre vilket jag var de första 13 veckorna (inte kul!) Däremot är jag väldigt trött och får huvudvärk väldigt enkelt. Vilket beror på de blödningar som jag har från och till... Nu väntar jag bara på att få känna de där ordentliga sparkarna från det lilla livet där inne. <3 p="">
P o K så länge...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar