Så mycket bättre... Inte!

Den som säger att det bara är att kämpa sig igenom det och att man snart kommer känna sig bättre har nog aldrig känt riktig sorg. Det är ingenting som någonsin blir bättre. Det blir väl lite lättare att hantera det men det blir definitivt inte bättre.
Den ena dagen man vaknar kan man känna sig nästan "normal" tills något händer och helt plötsligt känns det som om man slits mitt itu. Som om man helt plötsligt har ett hål mitt i kroppen som man på något sätt måste hålla ihop. Nästa dag när man vaknar så börjar allting om igen. Antingen så känns det hemskt redan när man vaknar eller så gör det inte det. Men man vet att man i alla fall inte kommer kunna gå en hel dag utan att känna av det där hålet mer eller mindre.
Jag förstår inte hur de som råkar ut för det här med sitt första barn orkar med. Hur motiverat man då sig själv att ta sig upp ur sängen på morgonen? Jag har trots allt två friska och helt underbara barn. Men ändå så är det något som saknas och som alltid kommer göra det. Det spelar ingen roll vad någon säger. Det kommer aldrig bli bättre. Kanske lättare men inte bättre.
Jag förstår att det är svårt för er runt omkring att veta vad ni ska säga. Men vissa gånger är det faktiskt bättre att inte säga något alls. Jag förstår att ni försöker vara "peppande" och medkännande men det blir faktiskt väldigt fel ibland.
Ni som säger att det blir lättare ju mer man pratar om det. Ibland tror jag nästan ni säger det på grund av sensationslystnad. Vi har berättat det vi känner för, vill vi berätta mer så gör vi det.
För min egen del så klarar jag inte av att se andra gravida, mammor eller pappor med barnvagnar eller bebisar. På grund av detta så undviker jag vissa situationer. Det har även gjort att jag undvikit och undviker vissa personer i min omgivning. Vilket får mig att känna mig hemsk. Det är ju inte ert fel att det som hände har hänt. Men jag klarar helt enkelt inte av att träffa er. Jag är jätteglad för er skull men jag klarar helt enkelt inte av att träffa er öga mot öga, då skulle jag gå sönder.
Nu är det snart dags för jul och då kommer ännu ett sånt datum som är så jobbigt. Max var beräknad på Julafton. Vi visste ju ganska tidigt att han inte skulle komma då utan att han redan skulle finnas hos oss då. Men det fanns inte en tanke på att han skulle finnas enbart i våra hjärtan.

Frågor....

Jag vet att det är många som är oroliga och undrar hur det gått för oss. Just nu så orkar vi inte med att svara på några frågor... Vi har berättat för de närmaste vad som hänt och har börjat berätta för resterande släkt och vänner. Än så länge får det räcka.
Just nu finns det inte mer energi än att det räcker till att ta hand om barnen. Det kommer därför vara en paus på bloggen nu framöver, hur länge vet jag inte. I dagsläget vet jag inte om jag kommer orka skriva igen.

.......

An angel, in the book of life,

wrote down our babys  birth.

And whispered when he closed

the book : to beautiful for earth.

Max Michael Lindqvist 

13.09.11 - 13.09.11

Ännu en tisdag...

Med tanke på allting som händer så kanske det inte är konstigt att jag får känslan av att inte hänga med riktigt. Huvudet är riktigt tungt och jag känner mig trög rent ut sagt.

Natten som passerade började ganska så lugnt. Det småblödde lite under natten men inte med någon typ av smärta alls. Sedan vid femtiden smällde det till. Det kom massor med blod, till och med på största delen av skyddet i sängen. Samtidigt så fick jag som "mensvärk" men flera resor värre. Än en gång var det bara att larma så BM fick komma och hjälpa till. Och hon larmade även direkt till gyn/förlossningen. Upp kom läkaren och ville undersöka och se om det är något som händer "där nere" och hur bebisen mår. Allting såg ännu en gång bra ut. Bebisen rörde sig fint och hjärtat slog så fint. Det är bara för mig som det är nervpåfrestande att ha det så.
Något som kändes ännu mer konstigt var att läkaren som gjorde alla undersökningar var Dr, Guillermo Forfait som hade hand om mig i oktober när vi drabbades av missfallet. Det blev nästan som en svindlande Deja Vu känsla.. Men den här gången hade han ju inte riktigt så dåliga nyheter att berätta.
Men på grund av att det blödit så mycket har det även runnit med fostervatten ut. Så nu var det ännu en gång lite lite vatten inne hos "grodan". Men de kan ju som sagt inte säga hur mycket det påverkar allting då fostervattnet byts ut och återskapas ungefär var tredje timme. Vi får helt enkelt hoppas på att det finns lite fostervatten på "rätt" ställe så att "grodan" kan öva sina lungor i alla fall.

Nu blickar jag framåt, mot det fostermedicinska ultraljudet imorgon. Hoppas att jag får samma person som jag hade sist när jag var där. Inte för att hon kanske kommer ihåg hur allting såg ut när jag var där då. Men då görs i alla fall alla mätningar på samma sätt som förra gången. Annars kan ju vissa mätningar vara ganska godtyckliga med tanke hur ultraljudsteknikern väljer att "sätta" måtten.

En ljusglimt i det hela är att jag har lärt känna ett par som också är "långliggare" här. Vi befinner oss inte riktigt på samma ställe i "det jobbiga" då deras dotter förlöstes med kejsarsnitt i fredags i vecka 29+1. De har sin lilla prinsessa inne på Neo. Det är så skönt att höra de framsteg som hon gör trots att hon var så himla liten när hon föddes, bara 700 gram. Även om vi inte riktigt kan stötta varandra i det vi går igenom är det skönt att ha några att bara prata om vardagliga saker med. Och att kunna ha sällskap till de flesta måltiderna.

Det var väl det hela just nu. Kuratorn som jag kommit i kontakt med här har sagt att det kan vara bra att jag skriver något varje dag. Det behöver inte vara långa inlägg, men i alla fall något litet om hur dagen varit.
Det kan ju som sagt gå fort när det väl händer och då kommer dagarna fort flyta samman till ett töcken och då kan det vara skönt att i efterhand gå tillbaka och läsa vad man skrivit, så det ska jag försöka göra.

Varning för långt inlägg...

Vet att jag inte skrivit här på väldigt länge men det har verkligen inte funnits varken tid eller ork till det.
För er som följt den här bloggen vet ju att det har varit ganska så mycket problem kring min graviditet. Från vecka 12 ungefär så har det ju varit blödningar hit och dit.. Det har varit väldigt mycket helt enkelt, både fysiskt och psykiskt.

Det senaste i alla problemen är att mitt vatten har gått. De misstänker att det började läcka redan i slutet på Juli. I alla fall, när jag var inne på kontroll Söndagen den 18 augusti kunde de se att det var väldigt lite fostervatten kvar. Läkarna tyckte inte att det såg bra ut men eftersom jag hade UL inbokat den 20 augusti så tyckte de att vi kunde avvakta tills dess. Det tyckte inte bebisen i magen. Natten mellan den 18-19 augusti så fick jag regelbundna sammandragningar och på morgonen den 19e så forsade det ut något som liknade vatten uppblandat med blod. In ännu en gång till förlossningen för kontroll, denna gången kunde de inte så något vatten alls. Så jag blev inlagd direkt där och då. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tänka. Det var ju verkligen inte alls dags för någon typ av förlossning. Bebisen hade ju inte en chans till överlevnad vid den tiden.

Sedan dess har jag i alla fall legat inlagd på Special-BB på US i Linköping. Kan knappt förstå att det snart gått två veckor sedan jag blev inlagd. Tiden har passerat väldigt fort. Först var läkarna oroliga för att det kunde vara något fel i utvecklingen på bebisen. Men efter ett fosterdiagnostiskt ultraljud så fick vi se att allting såg perfekt ut. Den hade växt som den skulle, fanns inga tecken på missbildningar och urinvägar och njurar fanns där. Det enda problemet var att det fanns så lite vatten. De första dagarna/veckan var jag beordrad till 100% sängläge. Fick endast gå upp på toaletten. Men då det lugnade ner sig lite grann och inte rann lika mycket fick jag i alla fall tillåtelse att gå ut till matsalen för alla måltider. Skönt att få se något annat än bara mitt rum kan jag säga. Trots lite krångel de senaste nätterna med smärtsamma sammandragningar och blodblandat fostervatten verkar det som om tiden här gör nytta i alla fall. Jag har nu passerat den magiska gränsen av 23 fullgångna veckor och bebisen har nu en chans till överlevnad. Jag hoppas att veckorna kommer att ticka på i snabb takt nu. Helst skulle jag vilja komma över 30 veckor men det är verkligen ett drömmål i dagsläget. Som det är just nu tar vi en dag i taget och försöker blicka framåt så mycket som möjligt.

Personalen här är helt underbar! Det märks verkligen att de gillar sitt jobb. De gör verkligen allting för att man ska trivas så gott det går!
Vi har fått besök från en av barnläkarna från Avd 15 Neonatal IVA som pratade lite om vad vi kan förvänta oss om bebisen skulle vilja komma ut de närmaste veckorna. Vi var också borta och tittade på avdelningen, hur vårdrummen ser ut och vilka maskiner som kan tänkas användas. Det känns helt surrealistiskt att vi kommer att få ut en sån lite bebis som vi kanske inte ens kan hålla i famnen de första veckorna eller månaderna av dess liv. Men vi tar som sagt en dag i taget och hoppas på det bästa.

Nästa vecka när jag är 24+0 är det inbokat ett nytt fosterdiagnostiskt ultraljud för att kontrollera tillväxt, flödesmätning i navelsträngen och för att se fostervatten nivåerna. Hoppas på att det ska finnas mer vatten den här gången. Och att det kanske är möjligt att se om det är en liten kille eller tjej därinne. Inte för att det spelar någon roll så länge den klarar sig, men det skulle vara roligt att veta.

Jag varnade ju för ett långt inlägg... Kanske det är lite rörigt också men hoppas att ni förstår vad jag menar...

Ännu en morgon...

Vaknade som vanligt tidigt idag. Det känns som om man har någon sorts inställd biologisk klocka när man är gravid. En klocka som får en vakna tidigare och tidigare ju längre gången man blir i graviditeten...

Just den här morgonen var det väl däremot inte så himla roligt att vakna. Ännu en gång blöder det. Vilket det inte har gjort med färskt blod på väldigt länge. Just nu befinner jag mig i vecka 20+2 och alla som vi pratat med trodde ju att blödningarna skulle avta eller att det i alla fall inte skulle komma någon mer färsk blödning. 

Så jag fick ringa och väcka min stackars pappa som får komma hit. Sedan får jag fixa barnvakt till Benjamin och Hanna då det blir ännu ett besök in till sjukan idag... Men den här gången hör vi nog i alla fall till förlossningen. Vet inte riktigt om det är vecka 20 eller 21 som man börjar höra dit... Vi får väl se vad de säger....

Ska väl försöka uppdatera lite senare under dagen hur det har gått.

P o K så länge... 

Update efter helgen.

I helgen som var har vi firat Benjamin som fyllt tre år! Helt otroligt att tänka sig att det är tre år sedan som vi blev föräldrar för första gången. Var har tiden tagit vägen? Hela tjocka släkten var här och firade med fika och presenter. Benjamin var supernöjd med dagen!

(Varning för äckel!)

Det tråkiga var att från lunch och framåt så "läckte" jag eller vad man ska kalla det. Med ungefär 30-60 minuters mellanrum så rann det något blodblandat. Det var mycket tunnare än det blod som kommit förut. Det hade ju fortfarande samma brunaktiga färg men som sagt mycket tunnare. Till slut fram emot kvällen blev jag orolig för att det kunde var fostervatten som läckte. Ringde in till förlossningen men eftersom jag inte hör dit än så fick jag istället ringa gynjouren. De tyckte det var jättelustigt att inte förlossningen kunde ta emot oss men de sa att vi skulle åka direkt in till akuten så skulle vi bli omhändertagna. Vilken tur att vi hade en hel del gäster kvar som kunde anamma rollen som barnvakter. Eftersom det har varit ganska många besök in till akuten så packade jag denna gången med mig en väska med lite saker ifall att det skulle bli tal om den inläggningen som de har pratat om förut. 

Väl på plats så fick vi träffa den läkaren som vi hade efter Benjamins förlossningen. Vad är oddsen för det? Tre år senare exakt på samma dag och nästan exakt samma klockslag...

I alla fall så gjorde hon en vanlig undersökning samt både VUL och UL. Hon kunde i alla fall inte se att fosterhinnan hade gått sönder så hon trodde inte det var fostervatten. Möjligtvis att det hade sipprat ut lite genom hinnorna, hon kallade detta någonting men kommer inte ihåg vad. Hon såg däremot att blödningen ökat lite och att det blod som låg därinne hade bildat en koagel. Det fanns även vätska runt denna. Och bebisen sparkade som en galning mot allt detta. 

När hon gjorde det vanliga UL:et så kunde hon även se att det var lite lite fostervatten. Men inte för lite, men ändå lite. Vet inte riktigt hur de mäter sånt... Hon sa att det inte behövde vara någon fara eftersom det kan vara så att bebisen precis druckit en mängd vatten och inte kissat ut det ännu.. (det är så fostervattnet sköts under den här tiden tydligen) Men hon ville ändå att vi skulle komma in på återbesök i slutet på veckan så de kunde kontrollera allt detta igen.

Hon sa så här till oss, "det bästa är om ni ser på den här graviditeten från dag till dag, det ser inte helt becksvart ut idag men om det vill sig illa så kan du få missfall imorn, om en vecka, om en månad, eller inte alls. Det viktiga är att ni kommer in om du börjar få ont, får feber elller om det blöder mer. Om vattnet skulle gå vid de här veckorna så finns det ingen graviditet att prata om."

Så efter det här besöket ställer jag in mig på det värsta eftersom då kan det bara bli bättre. 

Vill bara att tiden ska gå så fort, så fort, så fort som möjligt nu! Orkar inte med mer problem nu.

Just nu är det bara att avvakta och se vad de kan se på återbesöket..

Blev visst väldigt långt, hoppas ni orkar läsa...

Om tiden bara kunde gå lite snabbare...

Igår gick jag in i vecka 18. Hoppas att tiden kommer gå snabbt, snabbt, snabbt nu.
Hade igår lite smärta i magen, det liksom högg till emellanåt. Samt att det fortfarande blöder, vilket läkaren sa att det kunde göra. Hoppas att medicinen ska börja verka så att vi snart kan se ett slut på allt detta. Vill bara vara en "vanlig" gravid mamma som väntar på att förlossningen ska starta på naturlig väg. Om det fortsätter på samma väg som vi har slagit in på nu så kommer det bli ett planerat snitt eller med stor sannolikhet akut snitt. Vilket jag absolut inte vill. Härom kvällen ringde jag in till Gyn på US i Lkpg och fick prata med läkaren som tog emot mig där i helgen. Hon var inte så orolig för bebisen som det såg ut just nu, däremot så var hon desto mer orolig för min skull. Själv är jag rädd för att bebisen inte får tillräckligt med syre eller näring och att det därför ska hända någonting som gör att den inte överlever. Därför hoppas jag att tiden nu ska gå snabbt så att vi passerar vecka 25 i alla fall. Ju längre bebisen stannar i magen desto bättre är det ju. Men om vi bara kommer över vecka 25 så finns det åtminstone en god chans för överlevnad.

Nog med tråkigheter. Nu ska jag och barnen ut och njuta i det sköna vädret en stund innan det är dags för lunch och lite middagsvila för oss alla. :D

P o K så länge...

Äckelmagade göra sig icke besvär! ;)

Jag har inte bloggat på väldigt länge. Det har varit väldigt mycket för oss ett tag nu och det har inte riktigt varit av högsta prio att blogga då. Men nu känns det som om det kanske kan vara på tiden....

Vet inte riktigt hur mycket man ska dela med sig på en offentlig blogg egentligen. Men det är väl kanske helt upp till den som skriver. Och om jag inte skulle berätta allting som hänt så känns det inte som om det vore någon idé att skriva något alls. so here goes....

Vi har fått reda på att vi väntar tillökning, eller vi har vetat om det ett tag. Det har varit mycket diskussioner hit och dit hur vi ska göra då vi redan har två underbara barn. Men till slut kände jag att jag inte skulle klara av att genomgå en abort. Inte med tanke på det hemska som hände i oktober förra året. Ni som inte har hängt med sedan så långt tillbaka så fick jag missfall då. Ganska hemskt, slutade med en skrapning efter över e
tt dygn med smärta och blod...

Så nu är det en nytt litet liv inuti min mage och allting var frid och fröjd. eller?
På midsommarafton när vi som vanligt kom hem till min farmor (en tradition som vi har varje år) började det att störtblöda. Det kom på allting. Trevlig midsommarafton för min del som inte hade några byxor som jag kunde ha på mig... Det kom alltså på kläderna och i badrummet. Min stackars farmor fick nog en chock (vi som inte ens berättat för någon än att jag var gravid) Jag stortjöt i en timme och sen fick jag samla mig eftersom vi hade med oss barnen. Ringde till Gyn på US som sa att det bara var att avvakta och sedan komma in om det blev värre eller om blödningen inte slutade. Dagen därpå blödde det fortfarande så vi åkte in. Döm av min förvåning när gynläkaren säger att hjärtat slår så fint och att allting med fostret ser bra ut... :O Hon kunde inte förklara vad det var som blödde men jag skulle ta det lugnt och återkomma om det blev samma sak igen, just då hade blödningen självklart slutat.
Vecka därpå startade och det började blöda igen. Fick återigen åka in till gyn som nu kunde konstatera att blödningen kom från moderkakan och att jag har partiell placenta previa. För er som inte vet vad det är så är det att moderkakan ligger för en bit av förlossningskanalen. Troligtvis kommer detta att växa bort. När livmodern växer så kommer den med största sannolikhet att dra med sig moderkakan "uppåt". Vilket jag hoppas på!! Men det är sånt som kommer märkas. Nästa gång jag ska in på RUL är 20e augusti, då är jag i vecka 22. Ligger moderkakan då kvar i samma läge måste jag in på ytterliggare kontroll i vecka 32. Men det är väl sånt som vi kommer att märka..

Annars så mår jag väl ganska så bra. Inget illamående längre vilket jag var de första 13 veckorna (inte kul!) Däremot är jag väldigt trött och får huvudvärk väldigt enkelt. Vilket beror på de blödningar som jag har från och till... Nu väntar jag bara på att få känna de där ordentliga sparkarna från det lilla livet där inne. <3 p="">
P o K så länge...

Vardagsbestyr

Nu har det blivit en period utan så många inlägg här på bloggen återigen. Får skylla det på det fina vädret. Eller att vi har varit sjuka. Eller att jag inte haft någon lust helt enkelt kanske.
För att man ska kunna skriva något måste det ju finnas lite inspiration. Annars blir det ju bara det gamla tråkiga, "idag gick vi upp, klädde på oss och gjorde vardagen..."
Men nu ska jag väl försöka mig på att skriva några ord då.

Igår drabbades vi än en gång av kräks pga sonens äggallergi. Kändes lagom roligt att bädda om hans säng 6 ggr på natten och duscha av honom nästan lika många gånger. Vi trodde ju att han hade växt ifrån det men så var tydligen inte fallet. Efter det har vi nog mått lite halvdåligt hela familjen. Får man inte sova så är det inte mycket annat som fungerar i kroppen heller. Hannas dygnsrytm stämmer inte riktigt heller nu då hon vaknade  vid ett av de tillfällena som jag gick upp till Benjamin. Då trodde hon att det var morgon och dags att vakna. Vi får väl hoppas att hon kommer in i gängorna snart igen.

Idag blir det i alla fall att ta det så lugnt som möjligt. Ska försöka gå ut i trädgården en stund, får passa på när det är så fint väder. Senare idag måste vi väl även ta oss iväg en liten sväng till affären då jag glömde handla välling och lite annat när jag storhandlade den här månaden.

P o K så länge...

Barnrummet

Hur söt är inte den här hyllan från Åhlens. Jag tror barnen skulle tycka det var jätteroligt att ha den i sitt rum.

Man behöver ju inte ens sätta den på den gamla vanliga höjden som man har hyllor på. Sätter man den lite närmare golvet kan de ju använda den till att leka med.. Antingen ha till bilar som parkeringshus eller kanske som hem till sina dockor.. Man skulle ju till och med kunna tapetsera eller måla i några utav "rummen"... Möjligheterna är oändliga. Jag ska nog iallafall försöka inhandla en sån. :D

Inspiration Hannas rum

Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte

Idag känner jag verkligen för att bara slänga mig ner på golvet och ha ett utbrott a' la tre-åring... Känns som om det skulle behövas. Få ut lite ilska och frustration.

Har inte mycket annat att skriva om annars. Ska väl försöka ta oss ut i trädgården och räfsa lite idag. Krokusar och annat har ju börjat komma upp i rabatterna. Det skulle ju vara trevlig om man kunde se dem lite bättre istället för alla gamla löv och torrt gräs som just nu ligger där. Vi får väl se hur vädret blir efter lunch.

Morgonstund

God morgon! Idag känns humöret lite lättare och skönt är väl det. Idag ska nämligen jag och barnen packa ihop oss och åka till deras faster. Jag ska nämligen hjälpa henne att baka lite inför morgondagen. Hon ska ha lite Partylite visning. Mysigt värre! Så idag blir det att baka frallor.
Jag har ju sagt flera gånger att jag ska lägga ut receptet, så det är väl lika bra att jag gör det nu :P
Om ni klickar på bilden får ni upp en lite större bild...

Nehe, det är bäst att sätta igång med alla bestyr med att ta oss iväg. 

Ha en bra dag!
P o K så länge...

Lugnet före stormen

Idag kommer det nog vara ganska lugnt på bloggen. Dels för att jag inte har någonting att skriva, eller snarare har inte den rätta känslan för att skriva något. Dessutom har jag påbörjat projektet med att måla färdigt byrån som så småningom ska upp i Hannas rum. Så just nu är det så där lagom halvrörigt med vit färg lite överallt.

Får se om jag skriver något senare ikväll. Men det känns som om det inte kommer bli så mycket av det. Har en del annat som måste göras och annat som måste diskuteras.

P o K så länge...

Till barnrummet

Hur söt är inte den här Ikea serien till barnrummet? Jag tror nog att jag får lägga till lite fler punkter på min önskelista. Eller så kanske jag kan påbörja en ny önskelista till barnen :P

Det är ju verkligen dags att vi nu börjar att göra mer inne i barnens rum. Och lite nya möbler kanske är det som behövs för att vi ska få lite ny energi och påbörja det projektet. Jag skulle i alla fall vilja ha den byrån in till Benjamins rum.
Det är ju synd att det inte finns fler färger att välja på. Men det kanske kommer så småningom.

Dagens barnprogram

De barnprogram som visas idag vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om. När vi var små handlade det ju om att det skulle vara utvecklande och att man skulle lära sig något. Men idag verkar det som om det handlar om att det ska vara så mycket grälla färger som möjligt. Benjamins favoritprogram är Fåret Shaun. Vet inte direkt om de lär sig något bra med det. Det är ingen som pratar och de gör mest en massa bus hela tiden.

Lagom till våren!

Nu när det börjar bli skönare ute med sol och värme så kommer även vårkänslorna!
När jag får såna känslor så brukar jag vilja piffa lite hemma. Då är det ju bra att H&M nu lagom till våren lanserar lite ny heminredning. Nu är det svart/vitt som gäller... Eller det har det väl varit ett tag men nu kommer det lite nya spännande tryck, mönster och material. Jag skulle mer än gärna vilja ha duken till våra utemöbler.

Vad brukar ni göra när ni får vårkänslor?

Snyggaste grenuttaget

Idag fick vi hem nya Vi i Villa. Jag tycker att den kan vara ganska rolig att läsa och man hittar alltid något intressant eller kul. Numret som kom idag var inget undantag. De hade allt möjligt roligt, t.ex. en planteringsspade med en flasköppnare, ett sladdlöst strykjärn eller en stril som man kan sätta på en petflaska om man inte har någon vattenkanna. Men det jag fastnade för var ett flexibelt grenuttag. Hur många gånger han man inte försökt dölja de där fula dosorna på något snyggt sätt, eller försökt få dom att passa under eller bakom möbler... Den här kan man forma lite som man vill, och med tanke på hur den ser ut så kanske man inte vill dölja den alls. :P

Ni kan hitta den här

Till Barnrummet

Hur söt är inte den här? Den skulle bli så fin i Hannas rum.
Ännu en sak som jag kan lägga till på önskelistan.

Välkommen tisdag!

Så var det ännu en ny dag. Idag går jag runt med kortslutning i hjärnan då jag ännu en natt sovit ruggigt dåligt. Usch och fy för dålig sömn. Ska banne mig ta mig i kragen, gå och lägga mig tidigt i kväll och sova bra! Kan man intala sig att man ska sova bra så att man gör det? Hoppas på det i alla fall.

Dagen har rullat på och snart är det dags att åka och hämta sonen på dagis. Sedan är det vi som ska åka hem till ett par bekanta där jag ska vara barnvakt. Deras scheman hade kört ihop sig lite med läkarbesök och jobb. Självklart ställer jag upp då, nästa gång kanske det är vi som behöver hjälp.

Hjärnan snurrar runt, runt på högvarv idag. Jag har fått en hel del att tänka på. Kan inte skriva något om det än, inom sinom tid kommer ni få veta. Men ni måste förstå att jag kommer att vara lite tankspridd ett tag.

Barnsäkerhet

För ett par veckor sedan lyckades ju Benjamin bränna sig på händerna då han höll på att plaska med vattnet i badrummet på övervåningen. Sedan dess håller vi alltid dörren in dit låst. Det blir så där lagom kallt och skönt där inne med dörren stängd 23 av 24 timmar på dygnet.. Kanske vi skulle investera i en sån här kran istället. Den har en spärr som gör det omöjligt för barnen att vrida på det mest kokheta vattnet. Vi vuxna kan däremot få på det enkelt genom att trycka in den lilla knappen på baksidan.

Fick tipset av en pappa på sonens förskola. Han visste dock inte var de hade köpt in den. Men han skickade i alla fall en bild på den. Det borde väl inte vara så svårt att hitta en sån på välsorterade butiker. Den stora frågan är väl om jag skulle kunna lyckas byta den själv? Det får nog bli ett projekt för sambon i såna fall. Vi får väl se om vi hittar den först och vad den kostar...

Hej Måndag!

Var tar tiden vägen? Det känns som om vi inte ens har haft någon helg mellan i fredags och idag... Känner mig inte alls så där utvilad som det sägs att man ska vara efter en helg. Har kanske mig själv att skylla för det i och för sig. Det har ju inte varit skönt i någon ställning alls när jag försökte sova eftersom svanskotan har värkt från och till. Men nu börjar det äntligen bli bättre så i natt fick jag faktiskt sova så gott som ostört.

Just nu chillar vi lite framför Bolibompa morgon. Ska alldeles strax påbörja stöket och böket med att få på sonen alla kläder samt ytterkläder då det är dagis som gäller idag. Hoppas att det ska gå smidigt idag... 

Nehe, nu ska jag mysa lite med kidsen innan utgång.

Hoppas ni allihop får en fin dag!

P o K så länge...

Utemiljö

Det pratas ganska mycket om att man ska spara in på en hel del nu för tiden. Man ska inte använda så mycket engångsartiklar, man ska inte använda produkter med tillsatser i och man ska inte använda mer el än vad man behöver.
Det kan ju vara bra att tänka på när man ska investera i ny belysning. Jag vet att i alla fall vi skulle behöva ha lite mer belysning i trädgården då vi nu inte har något alls som lyser upp där. Hur smart är det inte då att använda sig av solcellslampor. Och då behöver det ju faktiskt inte vara de gamla tråkiga lamporna som varenda "Svensson" har i sina rabatter. De här som finns på Ikea är ju riktigt fräcka... Kanske inte de med "cirkus-färgerna" men den vita är ju superfin. Och det är ju ganska kul att det funkar både med solceller och med vindkraft. Plus att det blir fina effekter när den snurrar.
Ännu en sak som läggs till på min önskelista inför sommaren.

till barnrummet

Sedan vi flyttade hit har vi haft ett bord som jag har planerat att måla så att det ser ut som ett stort "fia-spel". Det är/var tänkt att vi skulle ställa det i Benjamins rum.
Nu har vi bott här i snart 3 år, bordet är ännu inte målat... Det känns som om det inte kommer hända...
Nu har ju Ikea kommit med den smarta idén att man kan måla direkt på deras LACK bord... Det är ju i och för sig en tanke som man själv skulle kunna fått. Ni kan läsa om det här.
Bordet ser i alla fall supergulligt ut. Man skulle ju lätt kunna köpa flera bord och måla olika delar med bilbana på som man sedan kan sätta ihop lite som man vill.

Pain is just weakness leaving the body...

Yeah right...
Den som sa det borde få så mycket stryk! Då skulle han få känna på svaghet...

Har ont, ont, ont i svanskotan idag. Smärtan som jag hade efter att jag fött Benjamin var ingenting emot detta. Att sitta på köksstolen i morse när vi skulle äta frukost var nästan bara att glömma. Fick ta en kudde som dyna och ändå kunde jag inte sitta normalt. Men det är väl sånt man får stå ut med när man är en klumpedunsa.

Idag är sambon och hjälper sin systers pappa med lite smått och gott. Så jag och barnen är än en gång ensamma på en lördag... Som tur är så ska morfar komma hit och umgås lite med oss. Lite lek och bus för barnens skull och sen ville han skifta till sommardäck på sin bil.
Känns ju egentligen helt sjukt att alla i hela Sverige måste byta till sommardäck innan måndag. Jag menar, på sina håll är det ju fortfarande snödrivor som är mer än en meter. Men men. De som har bestämt det får väl vara med och betala för de olyckor som kommer att hända.

Nehe, om man skulle försöka rulla ur soffan och klä på barnen lite...
P o K så länge...

Du trodde det var slut...

Så än en gång är det vitt på marken. Det som har varit så härligt med värme och sol men nu är det helt plötsligt vinter igen. Usch och fy för detta nu. Jag gillar verkligen snö, absolut. Men inte efter påsk! Snö ska det vara kring jul/nyår, inte när det ska vara vår.
Det var allt jag hade att säga. Nu ska jag försöka hitta en sittring.

Någon vänlig själ?

Kan inte någon vänlig själ därute tänka sig att göra en sån här lampa till mig? Såg någon liknande igår på Sofias Änglar och idag så hittade jag den här på Ikea Hackers blogg. Tycker de är riktigt fräcka och skulle gärna ha en sån i hallen.

Tycker synd om mig själv...

Idag är det verkligen inte min dag. Vet inte hur det hände men klumpig som jag är så ramlade jag på väg ner i trappen och slog i svanskotan och ryggen riktigt ordentligt... På något sätt lyckades jag också slå mig på ena ögat på något sätt... Så nu sitter jag här med en ond svanskota, ett svullet öga och tycker synd om mig själv.. Hur lyckas jag?

Jag vet

Man ska inte spy galla över någon i sin blogg eller skriva sånt som man kan komma att ångra senare...
Kan ju helt kort bara skriva att jag just nu är VÄLDIGT irriterad på någon då.

Lördag mitt i veckan

Sambon har haft väldigt lite att göra på jobbet så nu har han varit hemma i två dagar... Eller hemma och hemma... Igår var han med en kollega/kompis ut till en av de andra maskinerna inom företaget... Och idag är den nämnda kompisen här och de är ute i garaget o mekar lite på hans bil.
Det känns lite konstigt att ha honom hemma mitt i veckan. I morse när vi vaknade var det nästan som om det var lördag... Skulle i och för sig vara skönt om han kunde vara hemma en onsdag så där någon gång ibland.. Bara för att spendera lite tid hela familjen. Men det skulle nog inte funka med hans jobb. Men önska kan man ju alltid. :P

Idag har det varit den gamla vanliga vardagen här då.. Tvätt och disk har det fixats med och så småningom kanske det även blir en sväng med snabeldraken. Vi får väl se vad som hinns med. Jag och sonen har också hunnit med att göra lite chokladbollar och satt en deg till de goda frallorna. Hade ju hittat ett recept på frallor som jag tyckte var supersmidigt men då det enbart var med en jäsning i det receptet blev det lätt att frallorna kunde smaka lite jäst... Så efter lite efterforskning och "prov-bakande" har jag nu hittat ett annat recept som man lite modifikation är minst lika goda, om inte bättre. Ska lägga ut receptet till er sen.

Annars står det inte så mycket på schemat. Passar på att njuta lite nu, slappna av och ta en paus då Hanna sover sin middagslur.. Benjo har krupit ner under ett täcke i soffan och det verkar inte bättre än att han kanske också kommer att somna, vi får väl se.
Hade tänkt åka och simma ikväll men då vi fått en skruv i ena framdäcket vet jag inte riktigt om jag törs ge mig iväg... Vi får väl se vad sambon säger, ifall de hinner med att titta på det idag. Det skulle ju vara ganska skönt att komma iväg och göra någonting helt själv. Men som sagt, vi får se.

P o K så länge...

Lonely.. I´m mrs Lonely

Sambon har sedan i fredags haft fullt upp med en massa mekande med bilar som ska klara besiktningen. Vår "andrabil" ska besiktas i morgon så då ger han sig på den sist... Inte så smart direkt. Han är inte hemma än...

Den här helgen och idag har det nästan känts som om jag är ensamstående. Ingen rolig känsla och hoppas på att sambon ska ge igen lite på den förlorade tiden. Hoppas på att han kommer spendera lite mer tid med familjen nu när det blir långledig med påsk..

Men nog om en massa tråkigheter. 

I morgon när Benjo är på dagis ska jag och Hanna åka och träffa Faster Nathalie för lite handling.  Vi ska agera lite assistenter åt hennes far. Alltid lika roligt när man kan hjälpa någon annan! 

Jag vet ärligt talat inte varför jag fick för mig att skriva här just nu. Är alldeles för trött känner jag. Fingrarna skriver lika fort som vanligt men huvudet hänger inte med och jag måste gå tillbaka och läsa det jag skrivit. Så jag säger nog godnatt och får återkomma en annan dag!

P o K så länge...

Helt plötsligt...

Eller så kanske jag inte ska säga att det helt plötsligt är snöstorm igen... Det har det ju varit nu i ett par dagar här. Det är ju helt otroligt att vi ska få en vit påsk i år... Jag vet när vi var mindre så badade jag och min syster ett år vid påsk. Det lär inte hända i år i alla fall.
Det är skönt att vi inte måste ge oss ut på äventyr i detta väder idag. Benjo går på dagis mån, tis och tors... Så idag blev det en mysdag med eldande i vedspisen och lite filmtittande. Barnen är inte riktigt hundra än. Det känns som om vi inte har varit friska alls i år hittills. Det verkar som om det aldrig vill släpa riktigt. Det är snoriga näsor och en hel del hostande. Plus att de har förkylningskrupp ibland om nätterna. Och JA, om Benjo har krupp på natten så får han självklart vara hemma från dagis dagen därpå.

Eftersom det är dåligt väder och barnen hänger lite framför tvn (Benjo mestadels i soffan och Hanna runt omkring på golvet) passar jag på och tvättar lite... Ingen överraskning för någon småbarnsförälder att det alltid finns tvätt. Det är konstigt det där. Det känns som om man aldrig är i fas med tvätten. Det är alltid ett helt berg som behöver tvättas. Om den väl skulle sjunka då är det någon som blir sjuk och kräks eller bajsar eller kletar ner hela sig med mat... Välkommen till en mammas trevliga vardag! Men jag älskar dom ändå! :D

P o K så länge...

Sjukt trött på all sjukdom...

Det här året har det inte varit många dagar då vi har varit friska allihop i familjen. Det är speciellt Benjo som har drabbats extra hårt. Just nu är det öroninflammation nr 2 som vi bekämpar... Inte kul alls kan jag säga. Jag tyckte det var lite sömn under spädbarns tiden men det är ingenting mot nu. När en bebis är ledsen på natten beror det ju oftast på att den är hungrig, blöt eller bara vill ha lite närhet och då kan man få den att somna ganska omgående. Men när Benjo vaknar på natten och gråter hjärtskärande för att hans öron värker så finns det i princip ingenting man kan göra för att lugna honom. Man känner sig ganska hjälplös just då. Och när man då inte heller kan komma ihåg när man fick lite ordentlig sömn senast så tryter även tålamodet. Man gör ju självklart allt man kan för att få honom att må bättre. Det känns som om vi snart har lika mycket medicin hemma som apoteket i Vadstena har. =)
Idag fick han i alla fall vara hemma från dagis och kommer även få vara det imorgon.

Just nu sitter vi i soffan och myser lite framför favoritfilmen. Bärgarns hejdlösa historier. Han är helt gaaalen i Bärgarn. Han ser den filmen flera ggr på raken så fort han får chansen. Just nu passar det väl ganska bra med lite tv-häng eftersom Hanna fortfarande sover. (tro det eller ej)

Senare idag ska vi väl försöka hitta på något kul, kanske göra lite troll-lera. Har ni testat att göra det hemma någon gång? Vissa kallar det ju även dagis-lera. Är det något speciellt man ska tänka på när man gör den?

P o K så länge...

Har varit lite lat

Jag vet att det har gått en hemskt lång tid sedan mitt senaste inlägg. Men det har varit fullt upp här med födelsedagar och firanden till höger och vänster. Eller så kanske jag inte ska skylla på det utan vara helt ärlig och säga att jag helt enkelt inte har haft någon lust. Jag vet att det låter tråkigt men det är väl så nära sanningen som man kan komma. Det har varit lite mycket nu ett tag med både Mickes 30 års dag och Hannas 1 års kalas. Och där emellan har det väl varit lite väl mycket vardag med det tjafs som kommer med vad det innebär att vara småbarnsföräldrar.

Men ska väl börja från början och göra en sammanfattning om tiden som den här frånvaron har innefattat.

Först fyllde ju som sagt Micke 30. Hipp Hipp Hurra för honom! :P Vi hade lite fest/kalas här med både släktingar och vänner. Jag hade ju försökt rodda och få hit Mickes syskon från Värmland, och det hela slutade med att hans ena bror med fru kom. Ett tag var hela huset fullt med folk, men framåt kvällen började det lugna ner sig. Jag hade t.o.m. ordnat så att vi hade barnvakt till kidsen över natten. Så det blev väldans lyxigt för vår del bara det. Så deras mormor var här och hämtade dem. Efter det blev det lite öl, cider och SingStar - tjejerna mot killarna. Och vi tjejer dominerade det, killarna fick till slut spela på lätt och vi på hård, ändå så vann vi stort :D Tiden gick alldeles för fort, innan vi visste ordet av var det dags att gå och lägga sig. Ett försenat tack till alla inblandade för trevligt sällskap och för de presenter som han fick. Tatueringen/tatueringarna som han önskade sig ska han göra nu den 26e februari. Ska försöka följa med och ta lite bilder...

Sedan gick det vanliga vardagar och sedan var det dags för Hannas ett års kalas. Helt otroligt att det redan är ett år sedan som hon kom till världen! Det känns det verkligen inte som. Och dessutom så känns hon fortfarande så liten mot hur Benjamin kändes när han var ett. Hon går inte ännu men hon kryper (eller vad man ska kalla det) fort som blixten. :) Har inte en enda lugn stund nu om dagarna.

Efter det blev vi sjuka. Och det med besked. Det hela började med Benjamin, feber som var över 40 grader och som inte ville ge med sig. På grund av den blev han så hängig att han inte orkade att varken äta eller dricka. Snacka om att man blir orolig som förälder när ens barn är sjuka. När han inte vill äta, då är han verkligen sjuk. Han äter ju mer än vad vi gör annars. Men till slut, efter flertalet besök till VC fick vi iallafall penicillin till honom då han hade utvecklat grav öroninflammation på ena sidan. Mitt i allt detta så blev även jag sjuk och efter en tripp till doktorn för min del så fick jag också medicin då jag hade dubbelsidig lunginflammation. Och som om det inte räckte så fick/hade Micke bihålsinflammation. Usch och fy kan jag säga för allt detta samtidigt. Det var bara Hanna som klarade sig lindrigt undan med lite hostande och lite körig mage.

Nu har vi i alla fall börjat att komma in i vardagen igen. Micke jobbar, Benjamin går på dagis, jag och Hanna är hemma och myser. I alla fall i den mån det går. Det är mycket som ska göras under tiden som man är hemma och är föräldraledig. Det borde egentligen heta att man "föräldrajobbar" eftersom man inte på något sätt är ledig. Man städar, tvättar, lagar mat, matar, byter blöja och en hel massa annat. Och sen när man gjort allt det där så är det bara att börja om igen :D Men det är helt klart värt det. Tror att jag kommer sakna att gå hemma lite grann när jag väl ska börja jobba. I Augusti är det ju dags för inskolning av Hanna, måtte tiden dit gå långsamt.

P o K så länge...

God morgon!

Än så länge är det bara jag som är vaken. Ska alldeles strax gå upp och väcka sonen så att han hinner få i sig lite frukost innan det är dags att åka in mot vadstena och hans första dag på dagis efter julledigheten. Kommer kännas konstigt att han ska vara där, då jag nu är så van att ha honom hemma. Men samtidigt ska det bli lite skönt. Missförstå mig inte nu, jag älskar mina barn! Men ibland behöver man få lite tid för sig själv. I April är det ju tänkt att Hanna också ska börja inskolas, då kommer jag förhoppningsvis ha tre dagar helt själv i ett par timmar då jag kan hinna med sånt som är svårt att göra när man har barnen hemma eller med sig. Självklart ska jag också börja söka jobb då när hon börjat.

Nehe, dags att väcka sonen, får skriva mer sen.

P o K så länge...

Tröööött

Känns som om jag blivit överkörd av ett tåg i natt. Eller som att vi varit på världens party igår. Känner mig nästan bakis liksom. Kanske åt för dåligt igår, eller alltså för lite. Även fast man följer Dukan metoden ska man ju se till att få i sig de kcal som man behöver per dag. Tror jag åt för lite igår, det är nog därför som jag är trött idag.
Men ingen rast ingen ro, ska snart väcka sambon så vi kan äta frukost. För sedan kommer barnens mormor och sambo hit för att låna garaget och efter det vid ett får vi ytterliggare besök.
Så som sagt, dags att väcka sambon så att vi kan få lite ordning i rövarkulan innan besöken.

P o K så länge...

Here we go again

Med tanke på de sköna dagarna med sol som vi haft, trodde jag att våren var på väg.

Men idag så riktigt vräker det ner snö från och till, plus att helt plötsligt är minusgrader och kallt igen. Och när temperaturen sjunker ute gör den ju även det inne. Så idag när vi vaknade var det bara 17 grader inne. Burr! Inte skönt alls. Idag hade vi behövt elda lite, men då vi inte har någon ved inne får vi nöja oss med varmluftspumpen och lite tända ljus. Eldningen får vänta tills sambon kommer hem. Vilket jag nyss fick reda på kan dröja en liten stund då han var tvungen att jobba över idag. Ännu mer tid för mig att mysa med barnen! =D

Ikväll blir det mys på hög nivå då den nya säsongen av Once Upon A Time börjar! Vi följer inte så många serier. Och om man ska följa någon serie så kan jag tipsa om den här! Fast det är nog viktigt att ha varit med från början så man hänger med vad som hänt och förstår varför vissa saker händer och kan komma att hända. Får hoppas att barnen är medgörliga och vill sova i tid så vi slipper avbrott mitt i allt! ; ) Nej då, det stör faktiskt inte så mycket om de skulle vakna till. Tvn är ju faktiskt inte allt, och det går ju att titta igen det man missat på internet en annan gång. Men det känns som om min sambo och jag skulle behöva ha lite mystid. 

Nehe. ska försöka lite mer med barnen nu innan det är dags att börja med deras kvällsmat. 

P o K så länge...

Onsdag

Idag blev det verkligen en helt vanlig morgon hos oss. Så fort Benjamin hörde att Pappa åkte iväg med bilen kom han smygande och ville krypa ner i sängen. Där låg han och myste med mig en timme ungefär, vilket jag är väldigt tacksam för.

Idag är det tredje dagen för mig på Dukan dieten och den här morgonen har verkligen börjat bättre än gårdagen. Igår morse hade jag huvudvärk och mådde så illa så jag kräktes. Men det kunde ju faktiskt hända. Eftersom den första fasen handlar om att man renar sin kropp så kan den ju reagera på lite konstiga sätt. Jag har i alla fall inte haft något som helst sötsug under de här dagarna, vilket jag räknar som en framgång. Annars så brukar jag vara världens godisråtta. Vi får hoppas att detta håller i sig. Det är snarare så att jag längtar till nästa vecka då jag får tillsätta grönsaker varannan dag. Jag och sambon diskuterade lite kring maten igår. Lunch och kvällsmat går ju faktiskt bra att äta utan några som helst kolhydrater. Men till frukost känns det konstigt att inte äta någon typ av bröd. Det är ju något som man alltid har ätit, och nu vet jag inte riktigt vad jag ska äta till frukost. Känns så tråkigt att bara äta lätt-yoghurt, keso och ägg. Men det kanske blir roligare sen när man får tillsätta lite frukt i yoghurten. Just nu känns det i alla fall bra. De andra dieterna som jag har testat gjorde att man var superhungrig i princip hela tiden. Men nu känns det precis som vanligt, om man kan kalla det så. Och ändå så har jag själv sett lite skillnad på kroppen, speciellt magen.

Idag ska i alla fall jag och barnen ta en tripp till affären och inhandla lite mer kött, kyckling och lite andra saker. Annars har vi inte så mkt inplanerat. Det är dags för Benjo att börja gå på dagis igen nästa vecka så den här veckan tar vi det lugnt och försöker komma in i rutinen med att gå och vid en viss tid och att gå och lägga oss vid en viss tid. Benjamin har ju krånglat lite vid nattningen till och från nu i ett par veckor. Han springer upp flera gånger, det är nästan som om han vill kontrollera att vi fortfarande är kvar. Varje gång vi går upp och lägger honom igen så säger han, "mamma/pappa inte åka nånstans". Så jag vet inte om det kanske är en kvarleva från när jag var sjuk och var borta hemifrån i flera dagar i två olika omgångar. Eftersom vi fortsätter att vara konsekventa och bara går upp o lägger honom igen så får vi väl hoppas att det snart "går över".

Tillbaka till vardagen

Då var det måndag igen och allting är tillbaka till det gamla vanliga. Eller inte riktigt eftersom Benjamin fortfarande är ledig, han börjar ju inte igen förrän nästa måndag.

Idag påbörjar jag också mitt nya liv. Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det dags att påbörja Dukan metoden. Är så trött på att se ut som jag gör och man måste ju börja någonstans. Så hela denna vecka är det enbart proteiner som gäller för min del. Det betyder inget bröd, ingen potatis, ingen pasta och inte heller någon form av grönsaker den här veckan. Och nolltolerans när det gäller socker eller salt. Är ni intresserade eller nyfikna på Dukan metoden så kan ni läsa mer om den här.
Det som är lite dumt är att vi inte har någon våg, så jag kan inte väga mig och se mina framsteg. Men det kanske är lika bra. Allting handlar ju inte om vikten. Det handlar ju om att jag ska trivas i min kropp. Så som sagt, det kanske är lika bra. Jag ska be Micke ta en helkropps-bild på mig ikväll när han kommer hem. Sedan ska jag fotografera mig med jämna mellanrum så att man kan se skillnaden. Den här gången har jag gett mig den på att klara detta. Den här veckan börjar vi med promenader på minst 20 min varje dag. Sedan kan man ju alltid lägga till flera saker och sätt att röra sig. Men ska först komma in i vanan att "motionera". Kan ju säga att det inte direkt varit mycket av den varan innan. Som sagt, jag börjar först med att promenera. Sedan blir det inhandlande av simkort till simhallen så att jag kan gå och simma en gång i veckan. Och kanske kan jag hinna med att klämma in något mer pass där med lite vattengymnastik eller liknande. Men nu i början vill jag inte ta mer än jag kan klara av, då tror jag att man ledsnar ganska fort.

Men som sagt. Helt ny vecka. Tiden går alldeles för fort känns det som. Det är nästan så att man vill sakta ner den lite. Det är liksom redan en vecka sedan nyår, och två veckor sen julafton. Var tar tiden vägen egentligen?

Oh vad jag längtar

Jag längtar tills våra barn inser att det är skönt att sova länge på morgonen och att inte världen går under så fort man har tappat nappen. Missförstå mig rätt. Det är supermysigt att gå upp med dom på morgonen och hänga lite i soffan framför barnprogrammen. Men inte vid halv sex som det var idag. Benjamin har verkligen inte ro i kroppen alls. När det är han som vaknar innan Hanna så blir det inget soffhäng direkt. Det är full rulle direkt på morgonen. Det är såna morgnar som jag funderar på att börja dricka kaffe.

Nehej. Det börjar bli dags att gå upp och väcka sambon. Har lite att göra idag innan det är dags att åka mot Ljusfallshammar.
Idag ska nämligen jag och Hanna iväg på Ljusparty hos SysterYster. Ska bli mysigt att komma iväg lite och göra något annat än att bara vara hemma.

P o K så länge...

Gott nytt år!

Jag vet att jag varit otroligt dålig på att uppdatera nu under ett tag men vi har haft fullt upp med allting som hör julen och nyåret till.
Men nu ska jag väl i alla fall försöka skriva ett par rader...
Det är redan den 4e Januari, det är inte riktigt klokt hur fort tiden går. Det känns som om det inte alls var länge sen som vi gick över i December och nu är det redan 2013. Hur lång tid kommer det inte ta innan man lär sig att man ska skriva 2013 istället för 2012?!

En liten sammanfattning om 2012 kanske är på sin plats.
Året började ju med att vi utökade vår familj med en liten tjej. Vi hade väntat länge på henne då hon redan försökt komma ut flera ggr i slutet på 2011. Men när hon inte fick komma ut då tänkte hon väl att det är lika bra att vänta länge. När hon väl kom den 13e februari var det i alla fall underbart!

I Juli var vi på vår första semester på väldigt lång tid. Vi var uppe med barnens farmor och farfar i deras hus i Sälen. Hur mysigt som helst. Och under tiden vi var där uppe föddes det en ny kusin till barnen, som vi sedan kom att bli gud föräldrar till. Ett uppdrag som vi tar på extremt stort allvar :P

Sedan fyllde Benjamin 2 år. Konstigt att han redan är så stor. Det känns som om det var igår jag fick värkar på natten och vi åkte in till Förlossningen. 16 timmar senare var han där. Och nu är han snart 3. Konstigt att han som legat i min magen nu är en egen liten människa som man nu kan prata och resonera med.

Ett tag där så var det relativt lugnt, så lugnt som det kan vara med två barn. Men det sägs ju att efter lugnet kommer stormen. Jag och en av mina bästa vänner hade ju bestämt oss för att åka till Ullared, vilket vi också gjorde. Sedan kvällen/natten efter drabbades vi av ett hemskt missfall. Vi som inte ens visste om att jag var gravid. Det blev i alla fall ett par dagar spenderade på US. Sedan hem ett par dagar och sen fick jag åka in igen, ytterliggare ett par dagar spenderade på US, denna gången på Neurologen och det uppdagades att jag fortfarande får migrän... Efter det var det lugnt, hände inte mycket alls. Men tiden gick i alla fall fort, konstigt nog.

Julen firades för första gången hemma hos oss. Det var faktiskt riktigt mysigt. Däremot hade jag inte riktigt den där julkänslan. Vet inte vad det berodde på, antingen var det att snön hade börjat smälta bort. Eller så var det för att vi var just hemma hos oss. Vi som alltid varit i Normlösa kring jul och nyår. Men det var i alla fall mysigt. Vi var en stor-familj där en natt eftersom syrran och hennes familj sov över här på julafton. <3 br="br">

Nyår var vi hemma hos pappa i Normlösa. Vi åt Skagen toast, Fläskfilé gryta, pannacotta och hade det allmänt lugnt och skönt. Vi sköt lite fyrverkerier vid tolvslaget och skålade i lite Pommac. Och helt plötsligt var det 2013. Ett helt nytt år, med nya möjligheter. Och på måndag ska jag börja en ny och spännande diet :P Det var väl vårt 2012. Hoppas på att 2013 ska bli ett riktigt bra år nu!

P o K så länge...